HUNDÖARNA!

Idag var vi för första gången ut till hundöarna i närheten av Drottningholms slott, vacker omgivning och öar där hundarna får springa fritt. Jag kände på mig imorse att något skulle hända där, men jag slog bort det som inbillning (vilket jag gör för ofta).. och well, vi såg när vi kom att det var mest stora hundar så vi höll oss lite på en egen kant och kastade boll och myste, men vi hann inte vara där speciellt lång stund innan en stor 70+ kilos hund kom från ingenstans och slängde sig över Solo. Tack vare snabb reflex kastade sig min man efter den stora hunden och jag slängde min instinktivt över Solo, som skrek, för att skydda honom. Mardrömmen alltså. Fyfan. När situationen var under kontroll såg vi att Solo hade blod på nosen och i munnen och jag tänkte det värsta men vi hittade inget sår och det slutade blöda. Han verkar dock ha lite ont i tungan så vi misstänker att han bet sig själv i tumultet. Blä, det där förstörde tyvärr min upplevelse av det annars så vackra stället och jag kommer inte återvända, även om vi stannade kvar en stund och såg till att de fick leka med några snälla hundar. Jag försöker alltid behålla lugnet, för deras skull, och sedan snabbt "låtsas som ingenting" och hitta på något kul så att det inte förstoras upp mer än nödvändigt . Det värsta i hela detta är dock att Mini råkade ut för samma sak i rastgården tidigare i veckan. Även då kände jag på mig när hunden och husse närmade sig, att det här kommer inte bli bra, men det var en nonchalant hundägare som inte frågade om han kunde komma in och jag hann inte ut förrän han hade sprungit fram och tagit upp Mini i munnen. Tack och lov hade den hunden inga tänder, annars hade det nog gått riktigt illa. Usch usch usch, det här är verkligen baksidan med att ha hund i stan, speciellt små hundar, det finns inga helt trygga platser att ha dem lösa, samtidigt så är det det bästa Mini vet, att få vara lös så jag kan inte undvika det heller. En kan ju inte sluta leva bara för att en är rädd att något ska hända. Nåväl, jag hade sådan ångest när vi kom hem över att ha utsatt Solo för detta, trots att jag hade en föraning, blir arg på mig själv som inte lyssnade på den. Men ångesten ledde till att jag började möblera om hela vardagsrummet och det blev SÅ fint. Ska visa er någon dag. Inget ont som inte har något gott med sig.. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från Wallpapers Wide