VÅR!

Den 2015-03-02, kl 10:21:58
Filed in Vardagligheter | Kommentarer: 1
Poff sa det, så var det mars och jag har hastigt förträngt den gråa, långa, deprimerande vintern! Jag firade in våren med en försenad 30-års fest i helgen och badar nu i blommor. Jag är ledsen att jag tittar in här så sällan men det händer väldigt mycket i livet just nu och vissa saker måste jag prioritera bort. Från och med nästa vecka bör det lugna sig lite, då är praktiken över och livet återgår till det normala, så jag hoppas ni har lite tålamod!   
 

ORDNING OCH REDA..

Den 2015-02-19, kl 15:14:00
Filed in Inredning, Vardagligheter | Kommentarer: 3
Jag har sparat glasburkar en tid utan att veta vad jag egentligen ska göra av dem, men nu slog det mig! Eftersom jag nuförtiden gillar att spendera mycket tid i köket så vill jag också att det ska vara snyggt, redigt och lätt att hitta allting och då är ju glasburkar perfekt. Jag drömmer om ett rymligt kök med bara öppna hyllor och förvaringsytor i en slags industristil men på ett lantligt sätt, åh! Men tills dess så har jag valt att plocka bort hälften av dörrarna på våra överskåp så att jag få in liiiite sån feeling iallafall. Nu ska jag gå en vända till myrorna med diverse köksprylar som jag rensat ut, den känslan alltså, befrielse, aaaaah!
 

V 2

Den 2015-02-18, kl 15:42:00
Filed in Vardagligheter | Kommentarer: 0
Vecka 2! Nu börjar det bli lite tomt utan pälsgalningarna här hemma.. det är som att jag blir extra känslig när de inte är här. Deras varma små kärlekskroppar, den mjuka pälsen, pussregnet, den helt galna kärleken de överöser mig med.. ja, ni hör ju - inte så konstigt att det blir tomt. Jag ska dock åka och hälsa på dem i helgen och lyckligheten vet inga gränser, för min syster kommer också vara där! För övrigt har jag en visdomstand som krånglar och därför blir det inte mycket matinspo, försöker äta mjuk mat som inte behöver tuggas så mycket.. MEN jag kan ge er veckans vegantips. Jag skulle aldrig köpa en lätt/lightprodukt i vanliga fall - dock är det här något jag inte kan leva utan! Det är alltså en vegansk majonnäs som är precis lika god som "vanlig" majo, den är dock inte vegansk med flit, för hönornas skull, utan av ekonomiska och fettskäl. Jag har testat andra vegomajonnäser och let me tell you, nej nej och nej. Dessutom är alltid specialkost dyrare så en hälften så stor burk av en (äcklig) vegmajo kostar mer än dubbla det här priset. Självklart vet jag att en kan göra egen blabla, och att det är rätt enkelt men jag äter det alldeles för sällan, den hinner bli gammal mellan gångerna. Hursomhelst, så här ser den ut, den finns på Coop (och faktiskt på S-market på Åland, därav den finska texten) och kostar runt 15 kr. Jag använder den i min vegagenröra och när jag gör hamburgerdressing! Klart slut.
 

STATUS!

Den 2015-02-15, kl 18:03:00
Filed in Vardagligheter | Kommentarer: 1
Hej fina ni! Hemskt mycket hej! Veckan som gått, alltså första praktikveckan, har varit fylld av mycket känslor och intryck. Kontrollfreak som jag är så vill jag gärna ha struktur, tydlighet och känna mig 100% säker innan jag tar mig an saker och det tar enorma mängder energi av mig när det är lite hipp som happ och ingen riktig ordning. Men jag är så jävla stolt över mig själv som tagit mig igenom första veckan och jag har växt cirka en meter av olika anledningar. Så jag skulle väl säga att jag lärt mig mer om mig själv än om arbetet, än så länge. Men nu känner jag åtminstone lite mer pepp för de resterande veckorna. Tröttheten som jag tillät komma, nu när mina älskade mysgrisar inte är här och kräver min uppmärksamhet, när jag inte jobbar på mitt dunderstressiga jobb och när jag också lät skolböckerna ligga lite, var först översvallande och nästan panikartad. Ni vet när en tillåter sig att v e r k l i g e n bli trött så kan det kännas som att ramla ner i ett hål och ligga där förlamad. Jag blev rädd för jag tänkte, HUR ska jag någonsin bli pigg igen? Lediga dagar som jag vill fylla med njutning slutar med att jag sitter och stirrar rakt fram. MEN, sen omfamnade jag det. Verkligen blev ett med tröttheten, släppte kraven på att göra något "vettigt" varje sekund och tänkte att nu har jag ju chansen att faktiskt totalt bara göra ingenting. Återhämta mig. Då kändes det lättare och jag blev vän med situationen istället för att kämpa emot den. Jag har lärt mig under det här året att det här att jobba, plugga och vara hängiven hundmamma, det är för mycket på en gång, för mig. Nästa gång får jag välja, jobb eller plugg, så är det bara, men nu ser jag ljuset i tunneln med bara två kurser kvar, thank god! Hur som helst, nu vet ni lite om min status och varför jag inte syns här så mycket. Förut skämdes jag över att jag inte klarade av att leva i samma tempo som "alla andra" med fulltecknad kalender, långa jobbdagar + en triljard sociala tillställningar, men det gör jag inte längre. Ingen tackar dig när du är utbränd, som en brukar säga. Nu till något helt annat, jag har i helgen hunnit testa dessa två produkter och kan meddela er att iKAFFE var en sensation. Den blir superskummig och fin och smakar inte alls havre, ger en riktigt fin latte. Chai däremot får en stor tumme ner, blaskig och tunn. Kanske lika bra, för de är dyra dessa rackare.
 

OPEPP!

Den 2015-02-04, kl 15:01:00
Filed in Vardagligheter | Kommentarer: 0
Den glesa uppdateringen beror på allmänt opepp, motivationen till det mesta ligger i vinterdvala.. i helgen ska vi åka och lämna hundkidsen hos deras mommo och moffa i fyra veckor! Jag ska nämligen göra praktik på SÖS med start på måndag. Såklart ska det bli intressant och spännande, men jag har aldrig känt någon dragning till att jobba på sjukhus och jag är nervös att jag inte ska få en bra handledare, så just nu går jag mest och nojar mig. Helt onödigt, jag vet, men kan inte låta bli. Men vi hörs igen nästa vecka, förhoppningsvis känns allting bra då! Vill ni se glimtar ur mitt liv lite oftare, så finns jag på instagram också, fruwasiljeff heter jag där.
 

VÄGGRÖRAN MED STORT V!

Den 2015-02-01, kl 15:33:00
Filed in VEGANRECEPT | Kommentarer: 1
Nu mina vänner! NU har jag fått till den optimala jäkla väggröran, som jag kallar den. Alltså, vegansk äggröra så gott som identisk med sin animaliska dito. Jag kommer äta detta varje helg nu en låååång tid framöver. Jag har förvisso inga mått men det är ju högst individuellt ändå hur en vill ha den, hur krämig, hur pepprig och i det här fallet dessutom, hur äggsmakig, haha. Den kan såklart kryddas med annat också men jag gillar den milda, lena smaken.
 
För en portion, ta en lagom stor bit fast naturell tofu och mosa med en gaffel till äggrörigt utseende. Värm en panna med lite fett och häll ner tofun, dra ner till medel/låg värme och häll på valfri växtgrädde (jag använde havre idag) lite i taget för att nå den perfekta krämigheten. Krydda med peppar, bjäst, yttepytte gurkmeja för färg och, sist men inte minst, MYCKET SVART SALT (kala namak). Jag insåg att jag har fegat med det innan, nu öste jag på tills det helt enkelt verkligen verkligen smakade ägg, kanske blev det 2-3 tsk för denna portion. Snåla inte, vad du än gör!! Det är saltet som gör hela rätten, det är typ magi. Till denna gudomligt krämiga, svingoda röra hyvlade (med osthyvel) jag rökt tofu som jag stekte i fett på hög värme och lät sedan rinna av, vilket smakar läskigt likt bacon, dock ännu godare för det smakar inte dött djur. Knaperstekt facon kallar jag det, NOM. Alltså, en kan inte förstå detta utan att ha smakat det, för det är liksom för bra för att vara sant. 
 
Mina vänner, låt mig presenterna väggöra och facon, frukost i världsklass!
 

INSPO!

Den 2015-01-30, kl 16:23:09
Filed in VEGANRECEPT, Vardagligheter | Kommentarer: 0
Lyxig och just nu mycket hungrig fredagsläsning! Vegantidningarna har ökat i raketfart. Från en till tre, på extremt kort tid. Alltså jippiekajejj säger jag! Än så länge gillar jag nog Vegourmet bäst, även om de är extremt dåliga på att korrekturläsa.. I vanliga fall brukar jag slänga allt som är dåligt korrat i soporna, eftersom det inger mig noll förtroende, MEN det här är ett undantag. När det gäller att rädda djur så är det mesta okej, t.om. särskrivningar. Maaagen kurrar, så vi hörs! (Googla respektive tidnings namn för att börja prenumerera).
 

TORSDAG!

Den 2015-01-29, kl 14:43:00
Filed in Vardagligheter | Kommentarer: 1
Dagarna och därmed veckorna springer iväg, men ingen är gladare än jag. Jag längtar sjukligt mycket efter våren, eller åtminstone solen. Det känns som att mina blommor dör gå grund av kronisk solbrist. Har städat i vanlig torsdagsordning och sitter nu och fikar lite innan jag ska cykla till jobbet. I tisdags firade jag och min man 5 år tillsammans och då bakade jag ananaspaj eftersom det är en av hans favoriter. Det var dock längesedan jag bakade något på traditionellt vis med vitt socker och vanlig pajdeg och jag har nog blivit lite raw-skadad för jag tyckte detta egentligen var alldeles för sött och sliskigt. Men men, den "måste" ju ätas upp..
 

ÄGGFRIA ÄGG!

Den 2015-01-25, kl 17:30:00
Filed in VEGANRECEPT | Kommentarer: 1
I sverige gasas femtontusen (15.000) nykläckta tuppkyckligar ihjäl i äggindustrin, VARJE DAG. För att de har "fel" kön. Hönorna som värper galna mängder ägg och därmed får skador på och i sina sköra kroppar, får inte ens leva i två år eftersom de efter ca ett och ett halvt år anses vara värdelösa äggproducenter och därmed inte har rätt till sitt eget liv. Den större delen dödas på slakteri där de hängs upp, fullt medvetna och vakna, i benen. Sedan doppas de i ett strömförande vattenbad och så skärs halsen av. Övriga höns gasas ihjäl (vilket vem som helst kan förstå är plågsamt och ångestfyllt). Ja, detta gäller även ekologiska höns. De ekologiska hönorna har lite (marginellt) större plats att röra sig på och "möjlighet" att gå ut, många ekohöns hittar dock aldrig ut eftersom de forftarande bor med tusentals andra hönor. Egentligen kanske tuppkycklingarna ska vara glada att de får dö direkt, att de slipper eländet. Att de föddes i äggindustrin och inte i kycklingindustrin där de istället skulle fått leva fem plågsamma veckor innan de slaktades för att bli kött. Jag skulle definitivt hellre dö på min första dag i livet än att tvingas leva i slaveri, och ses som en robot utan själ samt utnyttjas enbart för någon annans skull, dessutom helt i onödan. Det är SÅ fruktansvärt vidrigt.
 
I somras när jag var på en av mina nära vänners bröllop så stod det i personbeskrivningen om mig bl.a. "fråga Mia hur man gör äggfria ägg", haha, eftersom mina kompisar brukar skoja och säga att min veganmat är "lur" när den är så god och just ägg har vi väl skojat lite extra om. Grejen är att nu har jag äntligen hittat svart salt som är helt sjukt likt ägg i smaken. Det heter Kala namak och är ett mineralrikt, vulkaniskt bergssalt med smak av svavel, och det är just svavlet som smakar ägg. När en öppnar påsen och när en häller det i t.ex. en vegansk "omelett"-smet så luktar halva köket ägg. Så himla märkligt och häftigt! I morse gjorde jag därför scrambled tofu med loads of svart salt på, vilket var obehagligt likt äggröra. Alltså, WOW! PS. Oatlydrycken på bilden är olagligt god. 
 

SEMLAN!

Den 2015-01-24, kl 18:51:00
Filed in VEGANRECEPT | Kommentarer: 0
Idag på eftermiddagen sa jag uppgivet "jag skulle kunna döda för en glutenfri vegansemla nu". Och för att slippa döda någon så fick jag helt enkelt ställa mig och baka själv. För även om Citykonditoriet erbjuder både vegansemlor (heja!) och glutenfria semlor så kunde de inte erbjuda en som var bådeoch, och ungefär då gav jag upp tanken på att jag inom den närmsta framtiden kommer kunna gå och köpa en färdig. Jag hade två glutenfria recept sparade, men båda innehöll alldeles för många ingredienser och krångliga moment för att locka mig, så jag googlade första bästa recept som jag sedan moddade lite efter egen förmåga. Och gissa vad, det är första gången som själva semlan blev riktigt fluffig och fin. 10 poäng av 10 möjliga. Receptet jag utgick från finns här!
 

POMPOMS!

Den 2015-01-24, kl 16:13:17
Filed in Pyssel, Vardagligheter | Kommentarer: 0
Hej finingar! Jag har egentligen allt och inget att berätta, har tänkt flera gånger de senaste dagarna att "deeet ska jag blogga om", men sen har tiden runnit iväg.. igår såg jag fram emot en lugn och vilsam kväll men fick myror i fingrarna och började pyssla istället. Jag ska ha en (försenad) 30-årsfest för mina bästisar i slutet av februari och även om det är en månad dit så håller jag på med förberedelser redan nu, för om det är något jag gillar så är det att längta och fixa och i lugn och ro förbereda festligheter. Så igår blev det pompoms-verkstad. Nu hänger det en hel drös i vardagsrummet eftersom jag ville testhänga dem, men någonting säger mig att de kommer bli hängande där nu eftersom jag inte vet var jag annars ska förvara dem.. om en gillar att pyssla är pompoms kanske världens lättaste, snabbaste och billigaste festdekoration. Silkespapper i all ära men det går alldelles ypperligt att göra dem av servetter också, som väl de allra flesta har liggandes i någon låda! (Ursäkta  för den sämsta bildkvaliteten men ni vet, dagsljuset är ju sisådär i januari).
 

KOTTJAKT!

Den 2015-01-20, kl 14:04:00
Filed in Hundarna, Vardagligheter | Kommentarer: 1
Det här med att pyttesmå grejer kan göra min dag.. här är ett ypperligt exempel. Jag och Mini (och ibland Solo) väljer en leksak och så jagar vi varandra. Jag ropar en massa knäppa saker t.ex. "fåååånga igelkottstjuven", "i vårt land kommer du inte undan med igelkottsbrott", "igelkottsjägare får livstidsstraff" och så vidare. Frågan är vem som har roligast, jag eller hundarna? Men okej, sen när de tröttnar på leken så går vi åt olika håll, jag lagar kanske mat eller tar en dusch, och när jag en kvart senare ska gå på till ett annat rum hittar jag Mini såhär någonstans, med kotten i munnen. På något märkligt sätt så gör en sådan syn mig så ofantligt glad, fnissig och lycklig. Att han ligger helt för sig själv, och gravallvarlig med en låtsasigelkott i munnen och har gjort det ganska länge. Vad tänker han, vad känner han? Är han stolt och nöjd, vet han att igelkotten inte är riktig?  Är det hans uppgift att hålla fast den?
 

HUNDÖARNA!

Den 2015-01-18, kl 22:41:00
Filed in Hundarna, Naturen | Kommentarer: 0
Idag var vi för första gången ut till hundöarna i närheten av Drottningholms slott, vacker omgivning och öar där hundarna får springa fritt. Jag kände på mig imorse att något skulle hända där, men jag slog bort det som inbillning (vilket jag gör för ofta).. och well, vi såg när vi kom att det var mest stora hundar så vi höll oss lite på en egen kant och kastade boll och myste, men vi hann inte vara där speciellt lång stund innan en stor 70+ kilos hund kom från ingenstans och slängde sig över Solo. Tack vare snabb reflex kastade sig min man efter den stora hunden och jag slängde min instinktivt över Solo, som skrek, för att skydda honom. Mardrömmen alltså. Fyfan. När situationen var under kontroll såg vi att Solo hade blod på nosen och i munnen och jag tänkte det värsta men vi hittade inget sår och det slutade blöda. Han verkar dock ha lite ont i tungan så vi misstänker att han bet sig själv i tumultet. Blä, det där förstörde tyvärr min upplevelse av det annars så vackra stället och jag kommer inte återvända, även om vi stannade kvar en stund och såg till att de fick leka med några snälla hundar. Jag försöker alltid behålla lugnet, för deras skull, och sedan snabbt "låtsas som ingenting" och hitta på något kul så att det inte förstoras upp mer än nödvändigt . Det värsta i hela detta är dock att Mini råkade ut för samma sak i rastgården tidigare i veckan. Även då kände jag på mig när hunden och husse närmade sig, att det här kommer inte bli bra, men det var en nonchalant hundägare som inte frågade om han kunde komma in och jag hann inte ut förrän han hade sprungit fram och tagit upp Mini i munnen. Tack och lov hade den hunden inga tänder, annars hade det nog gått riktigt illa. Usch usch usch, det här är verkligen baksidan med att ha hund i stan, speciellt små hundar, det finns inga helt trygga platser att ha dem lösa, samtidigt så är det det bästa Mini vet, att få vara lös så jag kan inte undvika det heller. En kan ju inte sluta leva bara för att en är rädd att något ska hända. Nåväl, jag hade sådan ångest när vi kom hem över att ha utsatt Solo för detta, trots att jag hade en föraning, blir arg på mig själv som inte lyssnade på den. Men ångesten ledde till att jag började möblera om hela vardagsrummet och det blev SÅ fint. Ska visa er någon dag. Inget ont som inte har något gott med sig.. 
 

TULPANENS DAG!

Den 2015-01-15, kl 14:26:34
Filed in Vardagligheter | Kommentarer: 0
Idag fyller tulpanens dag tydligen 25 år. Tulpaner är en av mina favoritvardagsblommor. Dessa skönheter pryder köksbordet, de är en vecka gamla och därför lite spretiga, men det är det jag gillar med tulpaner, att de ändrar sig dag för dag och håller lääänge om en ger dem nytt vatten och kapar stjälkarna ofta.
 

PRYLGLÄDJE!

Den 2015-01-14, kl 13:56:00
Filed in Fest, Vardagligheter | Kommentarer: 0
Hehej jag är just nu lyckligast på jorden. Nä kanske inte men väldigt väldigt glad. Jag lägger extremt lite glädje och lycka i materiella ting - okej, förutom min kamera (som jag dessutom också fick en ny i födelsedagspresent av min smått fantastiska man) - men detta alltså. Det här är alltså en 30-årspresent. Jag önskade mig pengar till en höghastighetsmixer och hade länge ögonen på Vitamix för det eminenta priset av sextusen spänn. Ehrm.. efter ganska så omfattande research så kom jag fram till att RAW Pro serien är så gott som likvärdig, åtminstone gällande det jag prioriterar. Lika lång garanti och dessutom ännu starkare motor, 1500W, alltså två hästkrafter. Wowsa! Och det bästa? Halva priset! Tretusen kostar denna. Det innnebär att jag fick en ganska bra slant över och de pengarna är nu öronmärkta till en tatuering som snart ska pryda min vänstra handled. HURRAJIPPIEJEJJ! Så glad!
 

© Headerbilder från Wallpapers Wide